Hightech volvoraggning på Storsjöyran 2004

2004 var året då jag åkte 110x2 mil för några dagar på Storsjöyran. För att överleva denna långa bussfärd så fick man helt enkelt se till så man hade skoj under bussfärden. För att lyckas med detta så hade jag tagit med mig ett av de gamla sköna blandbanden. Det som rullade på bussens stereo var The Kristet Utseende och Eddie Meduza och däremellan mellan varannan låt så rullade Frondas Rullar fram. Låten var förmodligen uppskattad till en början men efter sisådär 50mil så blev den nog mer och mer hatad och efter 110mil så vågar jag inte ens beskriva resenärernas känslor…

Storsjöyran är en gatufestival med karuseller och karameller och annat tillhörande men dock med en camping som lever upp till ”riktigt” festivalliv trotts allt. Precis bredvid campingen fanns det badmöjligheter tillsammans med det legendariska storsjöodjuret. För min del spenderades det väldigt mycket tid på en hemmabyggd flotte med tillhörande soffor, grill, hopptorn, gummibåtar, utombordsmotor, alkohol och sköna Spiderman-soldater.
Under hela färden upp till Yran så fick vi beskåda diverse Volvo240-raggare som sladdade runt vid korvtjollorna, dessa var det dock ont om när vi nådde vår destination Östersund. Men här fanns det då istället flott- och båtraggare. Det gällde självklart att ha grymmaste båten eller flotten. Flotten som jag höll till på har jag redan beskrivit men det fanns några stycken till som cruisade runt med hemmabyggen, en av dessa hade en rejäl bastu, vilket kan vara behändigt både före och efter bad tillsammans med Storsjöodjuret. Vår flotte bestod som jag nämnde tidigare av Spiderman-soldater, dessa utrustade med vattenpistoler, vilka fungerade perfekt för ”drive-bys” mot festivalbesökare och andra oskyldiga mål.

Det var som väntat mestadels jämtlänningar och norrlänningar på denna festival, vilka är sköna folkslag. Vi skåningar var rejält underrepresenterade, det var, jag, en gammal klasspolare och en snubbe som kallades Timbuktu. För att hålla fast vid sina skånska rötter så kände jag mig tvungen att kolla in några låtar med denna Mr. Timbuktu.

Något lite komiskt som hände var att när vi var iväg och hämtade The Darkness från flygplatsen så sade deras stagemanager till mig att detta var det enda bandet sedan 80-talet som gjort riktig rockmusik, jag fick mig ett gott skratt.
Skratt och godnatt! // Flottragger RAZZe