Då sitter man trött, hes och sliten på bussen på väg hem från Arvika, så en liten kort summering av årets festival skulle väll vara på sin plats. Det var tyvärr betydligt färre besökare detta år, "endast" 11500(?) men det hindrade inte mig från att ha jäkligt skoj i alla fall. Efter några dagar i dimman så sprang jag på grabbarna i The Kristet Utseende så passade på att dra en jävulsgrogg med dessa gamla idoler. Deras konsert var precis som på Hultsfred, lyckad men även här dåligt ljud på micken, eller kan det vara så att Pastorn tappat en del av sina rösttillgångar med åren…?

Patriotisk skåning som jag är så var jag självklart tvungen att kolla in våran stolthet Timbuktu och hans band Damn. Detta var en av de bästa konserterna jag någonsin sätt. Energin och improvisationsförmågan av bandets alla medlemmar var fenomenal. Fast patriotismen försvann lite när Timbuktu uppmanade publiken att kolla in Lars Winnerbäck senare på kvällen. Winnerbäck spelade ju samtidigt som Svenska Akademien och då är ju valet lätt. Men Jason och de andra grabbarna bjöd helt enkelt på en skön show trotts att många i publiken var stockholmare och att det även regnade ganska rejält.

Annars så var Arvika precis som vanligt; lerigt, vått, festligt, galet och sexigt. Avslutade min festival med att polarna hoppade i störst möjligt vattenpöl de kunde hitta som jag självklart stod precis bredvid. SPLASH!! //RAZZe Boegmunken af Skaune