Emmaboda Popivalen 2005

Då var det dags för årets sista "riktiga" festival. Med "riktig" menar jag festival där folk tältar, super, svinar och har skoj. Innan jag åkte hit hade jag precis varit i tyskland och införskaffat 7 flaskor finsprit av samma märke som en gammal kännd ledare. Dessa flaskor kom till väl användning då man skulle konversera och umgås med diverse pandor och popsnören. Dock så tog denna sköna dryck slut tidigare än planerat men fick räddning av mina två galna festivalbuddies, Erik & Cookie. Det var hårt röj som vanligt. Cookie tog sig bland annat ett nakenbad i den lokala svandammen i centrala Emmaboda. Erik stod för maskätning och andra trevligheter. Själv så råkade jag visst tro att jag fortfarande befann mig i Tyskland där folket inte förstår svenska… Råkade visst skrika ”Tyskjävlar åk hem”, fast dock så byttes tyskjävlar ut mot popfjollor. Men men jag överlevde…

Det ganska fenomenet pandorna är ett underligt släkte enligt mig. Sju lager vitt smink med gamla tantfrisyrer och självklart det tillhörande paraplyet. Lite grann jämförbara med goth-släktet som också är mindre vackert. Jag och några kompisar har pratat en del om att spänna fast en gothare eller panda på marken under bar himmel och tvångs sola den utvalde. Fast samtidigt så undrar jag ändock om solen verkligen skulle ta sig genom sminket? Så varför använder de då paraply? Helt enkelt en svårbesvarad fråga.

Ett annat mysterium under denna festival var den långa mannen/kvinnan. Jag såg ett par lilafärgade brallor med tillhörande kängor liggandes utstickande ur två olika tält både dag och nattetid. Jag såg aldrig personen med de lila brallorna utanför något tält, jag undrar fortfarande hur lång han/hon egentligen är. Undrar även om han/hon såg bajsklicken på sin känga som en nödig man bjöd på…

Slagsmålsklubben, som för övrigt är ganska sviniga (viss sammankoppling med förra meningen…), lirade i vanlig ordning här. TV-spelsmusik i en skön ösig tappning. Undra om dom spelade bort sitt gage i år igen…?

Ett nytt band för mig var The Polyphonic Spree, ett band bestående av ca 20 Thomas Di Leva individer, var speciellt och fräckt. Dessa lirade harpa och andra ”mindre vanliga” instrument iförda arabiska morgonrockar. Stenhårt koncept helt enkelt.

UNF (Ungdomens Nykterhetsförbund) hade ett tält med trevlig personal (i motsatts till granntältet, Ung Vänster, som inte vet vad feminism handlar om) som spred nykterhetslära till festivalbesökarna. Inte bara på grund av den trevliga personalen beståendes av bl.a. Camilla, Ida och ”Maggan” så var det nog knapp-tryckandet som lockade. Man kunde tillverka sina egna pins och det gick åt en hel del verkade det som. Själv så gjorde jag bl.a. en där det stod ”Jag har slutat 9:an”, detta för att jag skulle känna mig lite mer passande åldersmässigt mot de andra besökarna.

Förutom några sura småflickor och en ultrafeminist granne så var det en lyckad och bra avslutning på sommarens ståhej. Det fanns även några enstaka killar och tjejer som körde igång en tältbrand i sann Roskildeanda sista kvällen, vilket var mindre pop(haha)ulärt hos en hysterisk poppare. Men alla överlevde och en stackare åkte in i fyllecell, men han var full och glad igen morgonen efter.