Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Intervju med Five Finger Death Punch | FESTIVALPHOTO
 

Intervju med Five Finger Death Punch

Review2696_5FDP

Five Finger Death Punch är ett band som är på mångas läppar just nu. Inom kort kommer de släppa fullängdaren ”The Wrong Side of Heaven and The Righteous Side of Hell Volume 1”. Innan dess kommer de hinna med flera europeiska spelningar, bland annat Sweden Rock Festival. Nu är dock en del av bandet i Sverige för att promota nya skivan, och jag fick mig ett snack med sångaren Ivan Moody.
Han börjar med att berätta att han tog sig en liten barrunda när han anlände till Stockholm. Som för många andra som är förbi Stockholm på promotionturné så hamnade han på Anchor. Han passar även på att gratulera till VM-guldet i hockey.
- Jag är ett stort Peter Forsberg-fan. Och jag älskar verkligen hockey. Jag är från Colorado, så jag har gått på en hel del matcher med Colorado Avalanche.

Hur skulle du beskriva nya skivan?
- Jag tycker det är vårt bästa verk hittills. Jag vet att många band säger så när de släpper nytt, men jag är riktigt stolt över den. De andra kom in med riktigt bra material, och själv tog jag verkligen fram ett monster. Sedan har vi ju väldigt många bra gästsångare med, som Rob Halford, Max Cavalera, Jamey Jasta och Maria Brink. För övrigt tyckte jag det var riktigt coolt att Max Cavalera sjunger på portugisiska.

Hur kom det sig att ni fick med flera stora sångare med på skivan?
- Maria och jag har känt varandra ett bra tag. Hon har jobbat med vår producent innan. Jag älskar verkligen hennes röst och hon är en riktigt bra artist. Jamey och jag har känt varandra i över nio år, så han är en av mina bästa vänner. Max har jag turnerat ihop med några gånger, så vi har hållit kontakten. Men Rob kände jag inte sedan innan. Det var verkligen speciellt för mig. Det finns ett program som heter That Metal Show, där de frågade Rob vilka band han gillade. Och då säger han att Five Finger Death Punch är ett av hans favoritband. Så vår manager Jakie, som har ett radioprogram, säger att hon har intervjuat honom några gånger, och ska därför försöka jaga fatt på honom. Till en början får vi ett nej från hans management, men en vecka senare så ringer Rob själv tillbaka. Han berättar då hur mycket han älskar låten (Lift Me Up), och att han gärna flyger över till Las Vegas för att spela in den med mig. Min haka åkte ned i marken! Kort därefter sitter jag och käkar sushi ihop med honom, och han är verkligen en ödmjuk och jordnära snubbe.

Varifrån kommer titeln för albumet?
- Det var min idé faktiskt. Det är där jag är i livet nu skulle man kunna säga. Inte bara som musiker, utan som människa. Att jag är i skärselden, alltid på fel sida av himlen, men ändå på rätt sida av helvetet. Först när jag skrev det och presenterade det för de andra, så tyckte alla att det var riktigt tungt, och ett bra koncept.

Och om du skulle beskriva låtarna, och framförallt texterna, går det att sammanfatta?
- Jag tycker varje låt talar för sig själv, att det inte är ett och samma koncept. Man skulle väl kunna sammanfatta det med själva albumtiteln, att jag skulle vilja kunna tala direkt till Gud. Jag tror på en högre makt, jag vet inte riktigt vad eller vem det är, men jag vet att någonting finns där. Jag kan verkligen inte tänka mig att vi är de enda i hela universum.

Ni har valt att släppa Volume 1 och 2, hur kommer det sig?
- När vi började skriva så kände vi oss rätt rostiga efter att ha varit ute på turné länge. Så för mig var det bara att hugga tag i allt och börja jobba. Och de andra började verkligen kasta låtar på mig, och när vi väl var klara så upptäcker vi att det har blivit 27 spår. Vad ska man göra med det? Så istället för att vänta år med att släppa det, så kände vi att det enda logiska var att dela upp dem och släppa allt.

Vad skulle du säga är den största skillnaden med detta album gentemot de äldre?
- Det första albumet var mer att vi ville sparka in tänderna på folk, ville visa att nu är vi här. Andra albumet handlade mer om att vi ville säga att vi var här för att stanna. Tredje skivan var mer om att anpassa sig. Den här skivan som kommer nu var helt och hållet naturlig. Som sagt, jag grävde djupt i mig själv. Tog en del av mitt hjärta och fick ner det på papper.

Något som chockade mig var covern av ”Mama Said Knock You Out”. Hur kom det sig att ni gjorde en sådan cover?
- Haha, ja man vaknar till lite när den kommer. Det var faktiskt Zoltans idé. När han kom och sa det till mig så trodde jag först att han skämtade med mig. Men sedan tänkte jag att det faktiskt kan fungera, fast den måste ha någon twist. Annars så kommer vi bli halshuggna för det. Så jag sa, vi tar in Tech N9ne, för då kan ingen säga något om det. Fast jag är fortfarande lite nervös över hur det kommer tas emot.

Du har även skådespelat en del, två stycken skräckfilmer än så länge?
- Ja, och en tredje på gång. Jag gillar verkligen skådespeleri, att få chansen att ta ett steg utanför dig själv. Och den jag är med i nu är riktigt bra. Jag älskar verkligen skräckfilmer. En som jag verkligen gillar nu är Feast, den måste ses!

Jag läste att du kallar dig själv Ghost?
- Jag gjorde det, men inte längre. Det var ett smeknamn som jag fick av min bror. När jag var yngre så fanns en hel del nazister i Colorado. Min bror var vän med en del av dem. Jag och mina vänner, som är anti allt sådant, ville jäklas med dem. Så under en av deras samlingar så tog vi oss dit, och började kasta snöbollar på dem. Efter en stund kom polisen dit och arresterade mig och några av mina vänner. När de släppte mig, jag var bara 15 år när det hände, så gick jag hemåt. Väl hemma så möter jag min bror som säger att hans vänner ”wanted to ghost me”. Alltså de ville döda mig. Så för att jäklas med dem så började jag kalla mig Ghost. Men efter att min bror gick bort för några år sedan så har jag slutat använda det.

Varför började du med musik?
- Jag har alltid växt upp med musik runt omkring mig. Min mormor var countrysångerska till exempel. Men det fick bli sång för mig eftersom jag aldrig varit koordinerad nog för att klara av något annat instrument. Sången kom verkligen naturligt.

Hur känns det att ge sig ut på turné nu igen?
- Det känns bra! Vi kommer köra några festivaler här i Europa, sedan en headline-turné i USA bland annat. Vi kommer ha några riktigt bra band med oss, som jag tyvärr inte kan avslöja vilka det är. Men två av dem kommer från Norden, det är allt jag kan säga.

Skribent: Hanna Hultman
Jag har inte Facebook


|Hem|