 Det var många gånger jag påpekade att jag aldrig har sett så många punkare i hela mitt liv. Några svarade med att gilla läget och några förfasade sig. Augustibuller är den mest renodlade festivalen jag har varit på, nästan bara punk, hardcore och ska, och nästan bara punkare.
Augustibuller ligger i Lindesberg, Lindesberg ligger utanför Örebro. Buller har ungefär 8000 betalande besökare, och det är jättelätt att planka in på campingen för den som vill det, jag undrar hur många som egentligen gör det. Campingområdet upplever jag som ganska litet, man träffar på samma människor flera gånger. Det är ju både bra och dåligt, beroende på vem man träffar.
Resan upp är som vanligt en av höjdpunkterna. Jag råkade hamna tillsammans med drygt tio punkare från norra Småland. Innan tåget åkte från Jönköping var det en väktare som snällt sa åt oss att visa hänsyn, jag antar att han förstod att det inte var någon idé att köra den vanliga hårda väktarattityden i det läget. Skrikiga människor och skrikig musik i en tre kvarts resa från Jönköping till Falköping, där var det dags för mig att byta till bil.
Alltså, jag ska inte sitta här och tycka illa om punkare. Jag tycker vanlig hederlig smått otrevlig punkattityd är fruktansvärt uppfriskande som kontrast till den vanliga ordnade vardagen, men det blir lite enformigt och påfrestande om man utsätts för den i fyra dagar. Jag själv brukar inte köra med punkattityd, jag är alldeles för snäll för det.
När man har varit på festival i en halv dag har man glömt bort vardagen och man är helt inne i festivaltänkandet, i den världen stannar man tills vardagen börjar smyga sig på, det brukar för mig bli under den sista festivaldagen. Jag insåg ganska snart och jag började minnas från förra årets augustibuller att jag kommer att ha problem med skrikiga punkare i fyra dagar. Därför såg jag till att behålla en liten fot i civilisationen genom att med jämna mellanrum ta rundor in till stan, försöka prata sansat med människor och åtminstone vid frukost lyssna på P1. Man uppskattar festivalen mycket mer om man ibland påminns om vardagen. P1:s odlingsprogram, nyhetsprogram och framförallt kyrkoklockringningen vid kl 12 passar asbra på festival.
Jag brukar för det mesta försöka sticka ut, på festivaler brukar det vara svårt att se konstig ut men på buller är det bara att inte se ut som en punkare och inte lyssna på punk på bandaren. Nä, så var det ju inte, men det var ändå relativt enhetlig klädsel på området. Jag var mer eller mindre ensam att som kille gå omkring i tights och strumpbyxor och jag såg inte många andra skjortor och slipsar. Folk undrade om jag var synthare, glamrockare eller bög.
Morsan hade aldrig sett mig i någon som liknade strumpbyxor innan och jag trodde att hon skulle muttra något dumt när jag stack hemifrån i leopardtights, hon blev lite förvånad men hon uppskattade det faktiskt väldigt mycket och försökte till och med ta kort. Det var faktiskt jävligt snyggt.
Jag fick ovanligt mycket homofobiska kommentarer, det var ju lite förvånande eftersom man lätt kan få för sig att punkare har vänsterradikala åsikter. Jag brukar ta det som en komplimang när folk tror att jag är bög men ibland tröttnar man på det. Efter ett tag kom jag på att jag kunde berätta om att jag några gånger hade blivit hackad på av naziskins och då fick jag genast sympatier istället.
Vid två tillfällen när jag drog omkring på campingen var det några som gick och hailade, nu är det ju olagligt att göra hitlerhälsning men jag måste erkänna att det ryckte lite i armen på mig också, jag trodde dom gjorde det på skoj, dom såg ut att ha roligt och jag ville också vara med. Båda gångerna visade det sig vara riktiga nazister och båda gångerna blev dom lätt irriterade över att det var en som såg ut som jag som gav vanheder åt deras livsstil. Jag klarade mig bra ändå, det värsta som hände var att en av nassarna av någon anledning reagerade med att stoppa ner min bandare i en omkullvält papperskorg. Naziskinsen kan inte ha haft särskilt kul där ändå, dom måste ha varit rädda och irriterade hela tiden över allt vänsterfolk.
Sista och första dagen på festival brukar jag ofta ha ovanligt roligt har jag märkt, på lördagen hade jag också väldigt kul men jag råkade göra misstaget att ta ut mina sista krafter på Discharge, jag var trött innan dom började spela och ännu tröttare efteråt. När jag hamnade i tältet efteråt visste jag helatiden mycket väl att chansen var väldigt stor att jag inte skulle orka ta mig upp igen. Tyvärr gjorde jag inte heller det, det blev min sista dag på den fjärde och sista festivalen för mig i år. Discharge var riktigt bra så jag kan inte säga att det inte var värt det, men ändå.
//Frej |
