Danko Jones (KB Malmö - 2008-04-09)

Danko Jones, kanadensaren som är känd för sin rena Rock n' Roll och sitt vilda headbangande. Sedan 1996 har vi ”drabbats” av denna rock sex gånger i skivform. Senaste skivan som endast har några månader på nacken heter ”Never Too Loud”. Detta har fått ut Danko på vägarna.
Jag ska ärligt säga att jag inte hade någon större koll på detta band innan jag såg att dem skulle spela i Malmö. Jag tog chansen och kollade upp dem, och bestämde mig ganska snabbt för att ta chansen att gå på konserten. Och idag när jag tänker tillbaka på konserten så ångrar jag mig inte för fem öre.

Jag och mina kompisar anländer till KB vid ungefär vid 20.00, vilket enligt biljetten, skulle vara insläpp. Det var en lång kö som ringlade sig några 10-tals meter runt till Danko Jones' turnébuss.
Stämningen i kön var på topp. Folk skrattade, drack lite medtagna förfriskningar och sjöng.
Det var också väldigt blandad ålder i kön och det tolkar jag som att Danko's musik inte är enbart för den unga generationen.

20.12 öppnas dörrarna och vi kommer in i ett myller av folk och musik. Jag ställer mig vid scenen direkt för att få så bra plats som möjligt. Nu var det bara att vänta.

Förbanden till Danko Jones var Omar och Die Mannequin. Dessa band var helt okej antar jag men man ville bara att dem skulle sluta spela och ge plats för huvudakten. Efter 1 ½ med ovan nämnda band så kom äntligen Huvudattraktionen upp på scenen. Öppningslåt blev, inte helt oväntat, Code Of The Road. Det jag beundrar med Danko är hans energi, headbang och hans utstrålning.

Efter ett par tre låtar kommer det första mellansnacket och Danko ser lyrisk ut när han ser ett fullpackat KB. Femte gången (?) bandet besöker KB enligt Danko själv, och han är nästintill mållös över allt folk.

Dem drog klassiker som ”Way To My Heart”, ”Forget My Name” och ”Lovercall” och dem gjorde det helt sanslöst bra, bandet var verkligen på topp denna sena Onsdagskväll. Dom njöt av publikens gensvar, och gav lite extra känns det som.
Ett par låtar från nya skivan såsom titelspåret ”Never Too Loud” och ”Take Me Home” tas emot av publiken och jag måste erkänna att jag inte gillar skivan speciellt men låtarna gör sig verkligen live.

Efter 45 minuter knappt fick det vara nog. Jag visste inte att någon utan hår kunde svettas så mycket som Danko gjorde. Men det bevisar bara att han gav allt och lite till, vilket gör honom till en musiker jag verkligen kan uppskatta och som jag gärna tipsar andra om.

Har ni inte sett Danko Jones live så råder jag er att göra det, även om ni kanske inte gillar musiken så får ni en lektion i ren Rock n' Roll!

// Sebastian Lilja