USA-turné för Mats Ronander?

Mats Ronander med band
Kulturnatt i Parken Trelleborg 2008-09-20

När Mats Ronander med band gör sin entré i Parken en kvart efter kl.22 är det finalen på Kulturnatten i Trelleborg. Drygt 200 till mestadels medelålders personer får se ett stundtals gnistrande band.

Ryktena som föregått Ronander talade om fyllespelningar i såväl Malmö som Ulricehamn den gångna sommaren. Av detta märker vi ingenting och någonstans, tror jag mig höra kultursekreterare Rebecka Segerhagen dra en lättnandes suck.
Tidigare på dagen träffade jag en avspänd ”Malla” som avnjöt en kopp kaffe ihop med cigarretten i höstsolen på en av bänkarna utanför Parken. Han berättade glatt om sina nya projekt, dels Mobile Unit tillsammans med Mikael Rickfors och Leif Sundin och dels Stockholm Stoner, som letat sig ända fram till USA. Båda projekten släpper sina alster på skiva i höst och speciellt intressant är Stoner som letat sig ända fram till kontakter i USA.
- Jag vet dock inte om jag orkar med en tre månader lång turné runtkånkandes på buss i staterna. Turnélivet tar ganska hårt på en, påpekar den nu 54-årige rockmusikern som i princip spelat med alla som är värda namnet artist. Han började tidigt 70-tal i Nature som var kompband till både Pugh Rogefeldt och Ulf Lundell, fortsatte som gitarrist på ABBAs USA-turné och blev däremellan solist med idag åtta studioplattor i bagaget. Andra konstellationer Mats medverkat i är Low Budget Bluesband och en senare upplaga av Grymlings.
Han är i Trelleborg för första gången, tror han i alla fall, men kommer gärna tillbaka hit och lirar.
- Gärna med mitt Bluesband nästa gång då, menar Mats och ler bakom sina Rayban-glas, och får Peter Frank från Musikföreningen Riffet att skina upp.

Men den här kvällen blir det sparsamt med blues. Vi får istället höra bandet rada upp Ronanderhits som på ett pärlband. Välkända alster som I min faders hus, God bok, Suzy Solidor, Tequilaland och 50/50 avlöser varandra med bra gung under den första halvtimman. Ronander har god hjälp i sina duktiga musiker Nalle Pålsson och Mats Lindfors, och kapellmästaren själv, Hasse Olsson på hammondorgel, visar i Bluesman att gammal är äldst. Själv åtnjuter Mats munspelet vid flertalet tillfällen och får mig att inse vilket instrument han faktiskt började med som musiker. Vi får till sist även hans stora radiohits.
- Ni som någon gång lyssnat på radio har säkert hört den här, säger han med ett skratt och kör igång Gör mig lycklig nu. Utan Kim Larsen, men ändå med danska inslag i texten.
Bandet avslutar ordinarie set med en riktig bra tunggungsversion av Kött och Blod. En låt som Mats före detta fru, Sanne Salomonsen, även haft en hit på engelska med, då med titeln Flesh and Blood.

När de avslutande extranumren Himlen gråter för Elmore James och Tokig spelas märker jag att det blivit ganska tunnsått med folk framför scenen. Det känns som om bara drygt hälften av den redan lilla publiken finns kvar när bandet går av scenen.
Synd, för stundtals är det faktiskt en lysande föreställning vi får se från en artist med band, som kanske snart får bestämma sig för vad han ska bli när han blir stor.

// Peter ”Krona” Kronström