Metal Female Voices Fest 2008

Metal female voices fest anordnades i år för sjätte gången och drog dit ca 3000 besökare. De är en metalfest med band som har kvinnliga frontsångare och besökarna kommer för att njuta av musiken o se sina favoritband framträda. I år hade de en line-up med tjugoen artister. Festen är dock mer städad, på stället serveras alkohol och mat. Men besökarna är där för musiken och de som skiljer sig lite från andra festivaler är att många av de kvinnliga besökarna har ett gott öga för gotik fashion. 

Metalfesten anordnas i Oktoberhallen i en liten by som heter Wieze, nordväst om Bryssel, Belgien. Att ta sig till stället från Bryssel var inte så svårt och heller inte så dyrt, utan de fanns tågförbindelser som gick ganska ofta till Aalst och därifrån gick en buss till Oktoberhallen i Wieze.

På lördagen spelade bland annat de svenska symphonic metal bandet Diablo Swing Orchestra och de följdes sedan av de norska gothic/ symphonic black metal bandet Trails of Tears. Stämningen började nu bli bättre i Oktoberhallen mer och mer folk samlades runt scenen. De var inga långa väntetider mellan banden utan de flöt på ganska bra. Under tiden kunde man gå runt och kolla i stånden som sålde kläder, smycken, skivor och annat. Under kvällen fick vi nyheterna att de tyska folk-metal bandet Midnattsol inte kunde spela, pga suttit i fem timmars bilkö. Men fansen hade ändå chansen att få se dem och ta autografer. Med det fullspäckade schemat var de nu dags för de L´Ame Immortelle som kommer från Österrike. Bandet har en industial och dark-wave influens. Frontsångaren Sonja Kraushofer är en skön karaktär på scenen, skön att se på o sitt sätt att röra sig till musiken. Ett sound som skiljde sig lite från de andra banden. J

En av kvällens stora höjdpunkter, Epica. En av huvudartisterna för årets Metal female voices fest. Epica är ett holländskt symphonic metalband med lite av gothic inslag. De är  inte första gången de är här och spelar och de är alltid lika roligt att komma tillbaka säger Simone Simons, frontsångerskan i bandet. Publiken går i gång till deras sköna sound, till deras pampiga musik och till Simones  sköna mjuka röst och med gitaristens sköna ”grunt”, Mark Jansen. De spelar lite blandat från både gamla skivor och den nya som kom ut 2007. Men tyckte de var lite synd att de inte spelade mer låtar fårn albumet: The Phantom Agony och Consign to Oblivion. Men som  sagt alltid lika sköna att se live och ger en skön rytm till headbangs J. Rock on \m/

På söndagen fortsatte metalfesten fast med inte så många besökare som lördagen. Ett av de banden som spelade var de franska dödsmetal bandet Dylath-Leen. De var ett av de hårdaste banden som spelade här i år på metalfesten. Sångaren Kathy Coupez var imponerande med sin ”growls” och sång. Synd bara att musiken var så hög att man nästan inte hörde hennes sångröst i jämfört med hennes growls.

 Ett annat av banden var Benedictum som kommer från San Diego och är ett metal/ progressiv/ rock band. Sångaren Veronica Freeman är en härlig karaktär att se på scen med sina stiletklackar och utmanade kläder, hon ger allt och har en härlig energi som får igång publiken.

\m/ Teresita Wigren