En sommarnatt i Norrland kan vara alldeles, alldeles... underbar. Tänk ljumma vindar, rosa skyar och en brinnande midnattssol. Så blev det inte den här gången, festivalhelgen till ära fick vi gråmulet väder och fram emot midnatt blev det så kallt att tänderna höll på att hoppa ur munnen av allt klapprande. Skellefteå som annars den föregående veckan skrytit med varmaste temperaturerna i landet. Nåväl, bittra ska vi inte vara.
Tomas Ledin satte sin turnépremiär till Skellefteå och sommaren är ju kort, så det är ju bara att göra det bästa av vad man får. Det gjorde i alla fall herr Ledin, och som den veteran han är levererar han sin repertoar på ett proffsigt men ingalunda spännande vis. Publikrekord blev det inte den här gången, men runt 8000 människor är väl en skaplig publik det med?
Salem Al Fakir spelade tidigt på kvällen, vilket jag bara kan beklaga. Hade hans spelning legat lite senare på kvällen tror jag han skulle ha dragit en ännu större publik. Men Salem verkade ändå glad över att vara i Skellefteå och gjorde sitt bästa för att få frusna Skelleftebor varma i kläderna.
Darin var först ut på lördagkvällen men drog ändå hyfsat med folk. Den obligatoriska hopen tonårstjejer närmaste scenen, såklart. Jag blir motvilligt imponerad av den unge mannen. Han är nästan ensam på scenen, har en ytterst icke spektakulär scen-outfit och till detta en väldigt sparsmakad show - men han når ut. Här kan vi snacka om att röst och utstrålning räcker för att charma en hel publik. Särskilt de yngre flickorna såklart, Darin är inte glömd.
Ace of Base inleder otroligt imponerande. Spelningen i Skellefteå är avslutningen på deras världsturné och det är sannerligen en show utan ett uns av svensk lagomhet de tagit med sig till vår stad. Dansare, rökmaskiner och ljussättning kompletteras av en bakgrund i form av en storbildsskärm med rörliga bilder. Den inledande låten är "Happy Nation" och öppningen är snygg som bara den. Scenkläderna är arméinspirerade (i svart lack) och koreografin likaså, till detta visas gamla klipp av stridsflygplan och soldater på storbildsskärmen. Jag ryser lite. Allt som allt håller showen en riktigt hög kvalité. Nostalgi till hundra procent. Jag skäms lite. Får man verkligen tycka att Ace of Base var helgens bästa?
Andra artister som förtjänar att nämnas är Lorentz & M.Sakarias som verkligen fick igång den ungdomligare skaran festivalbesökare. Jag hade tidigare aldrig hört talas om dem men bland de yngre ungdomarna var det inget tvivel om vad som var kvällens höjdpunkt. Det var ordentligt med gung hela spelningen igenom och stämningen var riktigt skön. Lena & Orup var också något av ett dragplåster denna festivalhelg, och även om det hunnit blir rent ut sagt pisskallt så lyckades de dra en riktigt ordentlig publik - helgens största? På scen var det inga överraskningar, utan precis vad man kan vänta sig av två veteraner - en proffsig och säker show. Gillar man Lena & Orup blev man säkert inte besviken. Men fortfarande, Ace of Base var faktiskt bäst. Faktiskt.
|