  
Det blev en mysig premiärkväll på klubb Malfunction i Malmö den 12: december då Malmöitiska Suma delade scen med Bombus från Göteborg.
Klubben håller till i Babels lokaler på Spångatan och det är ett utmärkt val då utformning och akustik i det gamla frikyrkotemplet lämpar sig väl för högljudda scenframträdanden. Till det modesta priset av 140 kronor bjuds på två band och det utlovas framtida arrangemang med metal, HC och punk.
Trummis och gitarrist i Suma kommer släntrande över golvet strax efter åtta och kliver upp på scenen där gitarristen plockar fram lite dryck ur sin ryggsäck och strax därpå inleds ett ljudmakeri som med bassistens inträde övergår i ett långt och gyttjetrögt instrumentalparti som säkert heter någonting men jag vet inte vad.
Jag har knappt vare sig sett eller hört Suma sedan de öppnade för SunnO))) på gamla Inkonst för en massa år sedan så jag har noll koll på titlar men när de spelar ”War on Drugs” från ”Ashes” blir jag jävligt tillfreds. Den är mästerlig. Jag gillar hur den här mammutliknande skapelsen bulldozrar fram ett ljudlandskap som jag bara kan sjunka in i och vila mig på. Jag gillar cementtjocka ljudmattor och det är tur för Suma vilar aldrig. Här finns inga publikfriande utsvävningar, inga flirtiga leenden eller insmickrande blickar. Det är tre dödsallvarliga män och deras instrument. När Erik på trummor får problem med utrustningen och avbryter för att fixa går bassistJohan och gitarrPeter ingång med att göra ljud och missödet är snabbt avklarat. Självsäkert, rutinerat och professionellt. Ja, de har hållit på sedan 2001 så det har säkert hänt flera gånger förr. De extremt repetitiva momenten manipulerar till slut tidsuppfattningen så jag tror att jag stått där mycket längre än vad jag faktiskt gjort. Riktigt bra doom kan ha den effekten så när det blir tyst är det som att få en knäpp på näsan. Riktigt nice upplevelse.
Strax därpå gör Bombus entré på ett helt annat vis. De lovar show enbart med sitt sätt att gå i samlad tropp och den ettriga energin vibrerar i luften innan de ens tagit en ton. Det här är bredbent skrevande thrashig metal, knytnävar i luften och svettiga kalufser i hela ansiktet hela tiden. Publiken älskar det och bandet älskar det och symbiosen, kommunikationen bandet emellan och ut mot åhörarna är en smittande historia. Fart, fräs och fullt ställ i gympadojor och tighta jeans. Men inte riktigt så snabba utan mera vackert sugande ”Biblical” är en hit i mina öron och alla längst fram vid scenkanten kan alla texterna och sjunger med inlevelse. Bombus bildades 2008 och har hittills färdigställt några sjutummare samt två fullängdare. Den första självbetitlade kom 2010 och ”The Poet and the Parrot” i augusti i år. Efter att bassistJonas sjungit en låt som jag inte vet namnet på blir det allsång och röj igen till ”Master the Reality”.
Jonas på basen borde sjunga mer. Jag gillar hans sångstil men det är ingen kritik mot någon annan.
Jag är fascinerad över hur samspelta Bombus är och hur roligt de verkar ha. Det känns som om de bjudit in oss till sitt alldeles eget kalas. När festen närmar sig slut tillkännager gitarrFeffe att de har två extranummer.
-Vi kan antingen gå bort och ställa oss i hörnet tills ni ropar ”en gång till” eller så kan vi stå kvar och spela våra två extralåtar.
Jag konstaterar att det här var ett riktigt roligt kalas då Bombus ”Into the Fire” följer mig ut på gatan.
En mycket lyckad premiär för klubb Malfunction med så välvalda band i så cool lokal och så engagerad publik.
Ill be back! |
