På Häng Bar i Malmö blev det premiär för mig. För första gången såg jag ”Splattered Mermaids” och det är nästan lite skämmigt att tillstå. Inte att jag såg dem utan att det var första gången. Ett band från hemstaden som spelar en typ av musik jag gillar och som funnits sedan 2005. Nåja, bättre sent än aldrig.
Häng Bar har ju kommit att bli ett av mina favvohak sedan David Javvue trädde in som bandbokare. Man ska komma tidigt men det är jag kass på så jag kastar mig ur en taxi tre minuter i åtta och kryper listigt in bland de främsta där jag klämmer mig ner i en soffa.
På Häng Bar är det tidig stagetime. Och trångt! Dealen med grannarna i hyreshuset där klubben huserar är att livemusiken ska vara avslutad senast tio och endast få höras helgkvällar.
Ska man prata om ett specifikt Malmösound att jämföra med Stockholm och Göteborg så tror jag att den goredöds som levereras här i kväll är representativ. Jag blir extremt impad av strängbändarna och nästan lite rädd för Martin Andersson på bas. Kanhända för att jag krupit upp i soffhörnet och han ser galen ut en meter ifrån mig. Han ser ut som han tänker attackera oss alla. ”Splattered Mermaids” är aktuella med nyligen släppta ”Reforged in Gore” och deras energi på scen, och på Häng Bar är den liten, blir lite överväldigande.
Oj oj oj. De spelar ”Digestive System Collapse” och den är så Morbid Angel-like att jag bara ler eftersom nämnda band är ett av mina favoriter. ”Splattered Mermaids”ger ett sammanhållet och dynamiskt intryck och att Martin Schönerr spelar trummor borgar för att rytmiken är stabil.
Vokalisten Johan Bergström får dubbelplus eftersom jag är väldigt förtjust i snabb och grisig äckelsång. Och att se gitarristen Johan Hallberg i fint samspel med Andersson på låten ”Splattered Smegma” gör damen varm i hjärtat.
Nu har jag pudrat näsan och gjort mig klar för ”Trauma Machine”.Deras lite mer publika och snällare metal har en fantastisk företrädare i Maria Storck bakom mikrofonen.
Bandet har gett ut demon ”Bringing the Pain” 2007 samt en singel och en EP. De spelar straight forward rock´n roll utan krusiduller och är underhållande live. ”Trauma Machine” är snygga och fräsiga företrädare för den här sidan av genren. Bandet har en utlevelse som är helt enastående! Björn Stegerling på gitarr är otäck. Men den som fångar och fängslar är Maria Storck. Jag är mer inne på den tyngre metallen så jag kan inte helt tycka eller tänka om ”Trauma Machines” musik. Det blev en riktigt trevlig kväll med två mysiga hemmaband |