Blaze Bayley, Thomas Zwijsen, Anne Bakker, Alec Björedal, Michael Micke Ohlsson, Armory, Total Inferno, Tyranex, Wolf, Nifelheim.
För femte året är Huskvarna Folkets Park fulladdat av tatuerare och rockartister. Både av lokal art och från den internationella scenen.
Jag har varit besökare nästan varje år och kan redan efter ett par timmar konstatera att det är riktigt bra med folk redan från start i år. Det är även ett större antal artister från både musik- och tatueringsvärlden. Dessutom är det många konstnärer och försäljare av tavlor, smycken, drakar, gotisk mystik mm på plats. Kvalitén är hög och långt ifrån det krimskrams som ofta letar sig in på olika marknader.
Besökarna är som vanligt en väldigt brokig skara. Unga, gamla, stora, små, taggade och och oskulder i en härlig blandning.
Musikaliskt inleder Blaze Bayley redan klockan 16 på en av de tre scenerna. Enligt tradition kör han akustiskt tillsammans med fantastiska Thomas Zwijsen och Anne Bakker på gitarr och fiol. En magisk kombination med Blaze kraftfulla röst. Mycket Maiden blir det naturligtvis vilket också är vad publiken förväntar sig. Blaze är numera en självklar del av Rock n art och rör sig familjärt bland oss trogna besökare.
Värmer upp gör också Michael Ohlsson med sina provocerande och självutlämnande texter. Han är en artist som är aningen svår att beskriva. Titta på klippet helt enkelt…. Det kommer en längre recension av hans spelning under lördagen.
Alec Björedal kör rockcovers i baren. Personligen tycker jag att han har en riktigt bra röst och förtjänar lite större sammanhang. Skönt sound medan besökarna strömmar till och kön till baren ringlar sig allt längre.
Det jag gillar med det här eventet är att det både är välorganiserat och prestigelöst. Alla som är här är det för att de gillar sammanhanget och det är en avslappnad stämning. Artisterna är lika mycket besökare som just artister och det är ett unikt tillfälle för fansen att komma nära sina favoriter.
Dessutom är det inte så ofta man kan stå och kika över axeln på kända tatuerare och samtidigt lyssna på Blaze Bayley.
Kvällens spelningar av hårdrocksband är också bra sammansatt. Framför allt är jag så glad att det för en gångs skull är någon som har tänkt till genom att sätta en DJ innan och mellan bandet. Detta håller kvar publiken och behåller dynamiken under hela kvällen. Det är korta spelningar och jag ger en kort kommentar om varje band. Längst ner i denna artikel finns ett kort filmklipp från varje band. Det kommer fler recensioner av lördagens band.
Armory
Armory ser ut som klassiska hårdrockare med patronbälten, läder och nitar. De är från Hisingen, Göteborg, Sveriges främsta rockstad. De inleder med låten Hisingen Warrior som är en hyllning till hemstaden. Jag har förväntat mig speed rock och det är verkligen det som jag får. Snabbt och hårt. Rakt igenom. Trummor som smattrar som gevärseld hela giget och gitarrsolon med en lite annorlunda karaktär.
Det här är ett band som går under devisen ”Har man hört en låt har man hört hur de låter”. Antingen gillar man det direkt eller så gör man det inte.
Det är ett helt gäng band som ska spela ikväll och det kan ju ofta vara en otacksam uppgift att gå ut tidigt men det är bra med folk i Rotundan i Huskvarna Folkets Park trots att det är tidigt. Av den blandade publiken som till viss del är här för tatueringsmässans skull så är det dom ”riktiga” hårdrockarna som kommer för att se Armory. Det finns ett gäng uppenbara fans längst fram som headbangar hela spelningen igenom.
Ljuset är helt ok för att vara i den här typen av lokal. Armory kryddar med grön laser och har för säkerhet skull även en varningsskylt uppsatt på mickstativet ; ”Varning laserstrålning.”
Bandet ger allt under hela spelningen och jag tror nog att fansen har fått det dom förväntat sig.
Total Inferno
Med liemannen som sällskap i bakgrunden och en skelettarm dinglandes från mikrofonen bjuds det på hårdrocksinferno av bandet från Dals Långed. Det här kan nog beskrivas som death metal även om det inte är den absolut tyngsta varianten och det finns en melodiös grund som framför allt framhävs genom min personliga favorit i bandet, gitarristen som har en bra känsla.
Bandet kommer att släppa en ny platta framöver och spelar även lite från den.
För de som inte ställer krav på att höra exakt hur texten går så känns säkert Jimmys röst helt ok. Den är hes och skränig. Han rör sig mycket på scen, engagerar publiken och gör det bästa det går av ett relativt kort gig på en liten scen. Han har en aggressiv image som passar väl in i vad de själva kallar för ”Evil metal from Hell”.
Som liveband gör de bra ifrån sig. Dom drar inte bara av sina låtar utan bjuder på sig själva och ger musiken en karaktär som man minns. Det är detta jag gillar med att se, för mig nya band live, man kan få en bra konsertupplevelse även om det inte är ens egen favoritgenre. Tack för en bra spelning!
Tyranex
Tyranex är ett band som har spelat i många år och måste anses som rutinerade. Det gör också att jag har lite högre förväntningar på framträdandet.
I blodrött ljus och med ett rättframt självförtroende drar Linnea igång ett gig som går i 110 från början till slut. Till skillnad från många band i genren trash/death så är det inte bara sången som står i centrum. De instrumentala delarna får stort utrymme och ger musiken en dynamik.
Ibland känner jag att gränsen mellan proffsigt och pinsamt kan vara liten i den här genren. Det krävs en viss styrka för att göra ett trovärdigt intryck och inte alla band lyckas utstråla detta. Tyranex hör inte till dom! Det känns genomtänkt, genomarbetat och definitivt trovärdigt. Jag förstår varför de har många fans. Däremot tycket jag kanske inte att själva showen riktigt levde upp till förväntningarna. Jag hade gärna sett lite mer variation på scen men spelningen i sin helhet är bra.
Wolf
Wolf är ett av kvällens mest rutinerade band och har varit förband till storheter som W.A.S.P. och Saxon. Till skillnad från kvällens andra band är Wolf ren metal mer än något annat. Nu när tatuerarna har lagt ner maskinerna för kvällen är det mycket folk i publiken. Att Wolf är kända går inte att ta miste på.
Niklas Stålvind, sång, berättar att han gjorde sitt sista gig som trummis just här i Huskvarna Folkets Park för många år sedan. Något som vi uppenbarligen ska vara glada för då han enligt egen utsago sög på trummor. Desto bättre får man väl säga att han är på sång. Han har en röst som gjord för metal och han sjunger med inlevelse och ger texterna innehåll med sitt kroppsspråk.
Det är bra energi på scen och publikkontakten är så bra som den ska vara i den här typen av lokal. En hel del mellansnack men utan att det förstör tempot i spelningen. För tempo är det. Det här är musik som tilltalar många och som så ofta ger det något extra att se ett bra band live.
Ljusshowen är bra och många av låtarna har effektfulla intron som förstärker helhetsupplevelsen. Wolf gör en riktigt bra spelning som innehåller allt man kan önska i sammanhanget.
Nifelheim
Kvällens huvudnummer är ett band som garanterat får många gudfruktiga människor i Jönköpingsområdet att be en extra bön den här kvällen. De har en tydlig ”Satansprofil” men är nog ganska snälla människor bakom musiken.
I en tidigare recension skrev jag att gränsen mellan en effektfull konsert och en show som mest blir pinsam, är hårfin. Jag kan inte riktigt bestämma mig för på vilken sida Nifelheim befinner sig…..
Det är teatraliskt, hårt och aggressivt. Musiken som sådan är så black den kan bli och det är väl det som fansen uppskattar. Och ja det är mycket energi, bandet ger allt de har, sångaren skriker allt han orkar…. men imponerar det? Tveksamt. Kanske är jag bara konservativ och kräsen men det är något som helt enkelt inte riktigt är 100 %.
Men om jag nu helt ska bortse från mina personliga tvivel och bara tänka objektivt så är Nifelheim ett pålitligt liveband om man nu gillar musiken. Det är svart smink, taggar och nitar ihop med blinkande ljus. Definitivt effektfullt. Fullt ös med blodsmak och publiken är minst lika vild som bandet själva. Jag har svårt att tro att de någonsin kliver upp på scen utan att köra skiten ur alla närvarande och så är det även ikväll.