Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Styx - Sweden Rock Festival 2019. | FESTIVALPHOTO
 

Styx - Sweden Rock Festival 2019.

 Betyg




Tre gånger har Styx besökt Sweden Rock Festival (mig veterligen), tre gånger har jag nu sett dem där.
Alla gångerna har det varit bra, och detta är så klart inget undantag.

När gruppen äntrar scenen, så sprider dig en värme och en känsla av välbehag i min kropp.
Äntligen är det dags!
Öppningslåten "Gone Gone Gone" visar direkt vart skåpet ska stå.

Sångaren och keyboardisten Lawrence Gowan flänger omring på scenen som en galning och resten av bandet osar rejäl spelglädje, och detta är bara början på vad som komma skall.
Sen är det dags för en av mina kämparlåtar som jag haft i arbetslöshetens mörkret när man var där, nämnligen "Blue Collar Man (Long Nights)".
Den fick mig nästan i obalans av glädje och minnen av en svunnen tid, jäklar vilka känslor och minnen den väckte.
Jag har svårt att stå still, fast jag filmar låten.

Sedan var det dags att betala priset och köpa biljetterna till nästa show där allt bara är "The Grand Illusion", där vi alla är likadana.
Lyssnar man på budskapet i denna låt så öppnas ögonen nog för många och för att citera de sista textraderna: "Someday soon we'll stop to ponder what on earth's this spell we're under
We made the grade and still we wonder who the hell we are."
Så förstår man nog?

Efter det kom en annan speciell låt, och när jag hörde vilken det var så kom jag genast på att tänka på en speciell person.
Vid låten slut så infomerade jag om detta via ett sms.
Hur som helst så är det så klart powerballaden "Lady" jag pratar om.

Tommy Shaw briljerar sedan i “Rockin The Paradise”, och jävlar vad festlig låten är.
Jag blir alldeles till mig i brallan, här visas ännu en gång på den enorma spelglädje som gruppen faktiskt har.

"Radio Silence" är den enda nya låten som de kör, den kommer från deras senaste album "The Mission".
Detta är också den enda låten som jag kan tycka är lite mindre bra, och även den är bra.
Ja, jag vet.
Jag är svag för Styx, även i lite nyare material.
Samt att "Radio Silence" är ett bra val från den plattan.

Nu får vi landa tillbaka i historien, och ovan klagan är som bortglömd, för vi bjuds på typ halva "Grand Illusion" skivan när gruppen är klara.
Men innan dess är det så är det sedermera dags för "Miss America".

När Chuck Panazzo äntrar scenen till "Fooling Yourself (The Angry Young Man)" vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen, detta är stort.
Fasen så kul att få uppleva och att sedan låten i sig är en sådan där "text igen kännings" låt som spelar på många stängar i kropp och själ är ju så klart ett plus.
Chuck Panazzo är alltså en av Styx originalbasister för er som inte hade kollen.

Sedan fick jag "Too Much Time on My Hands" och struntade i att filma, och tittar jag tillbaka så filma jag fasen rätt mycket så lite rast hade jag råd med.
Speciellt för att klappa händerna där det hör hemma till låten som nu framfördes.

Lite extra skoj är det när de sedan bränner av "Bohemian Rhapsody", och jag tror fan att det vart lite allsång här med.
Men det hände nog lite till en del andra låtar, men det var väl här jag la märke till det lite extra.

I den bakar de också in nästa låt, och då var dags att ta på sig kaptens mössan och segla i väg till "Come Sail Away".
Det är en mäktig låt och kul att gruppen bjuder på den samt att Lawrence står på sin keyboard och sjunger några fraser.
Jag vet inte riktigt hur jag ska följa upp med några vettiga ord så jag fyller ut med dessa, det blir ord utan känsla strödda i en mening.

Nästa låt är så klart också en underbar låt där mänsklighet och teknologi blir ett i "Mr. Roboto".
Och min sanna identitet blir till slut Kill Roy.
Här tog jag också en paus från filmandet för att vara lite mänsklig och mindre robot.

"Renegade" följer upp och vi får lite allsång igen om jag inte minns fel, men det är en förbaskat bra låt.
Och att den avslutar konserten är bra, men jag saknade faktiskt "Boat On The River".
Så nu har jag varit lite negativ också.

Det vart visst en liten "låt för låt" recension från mig, det hör inte till vanligheterna.
Och det gör inte heller betyget fem, men är det Styx så får man bjuda på det lilla extra tycker jag.

Setlist:
Gone Gone Gone
Blue Collar Man (Long Nights)
The Grand Illusion
Lady
Rockin' the Paradise
Radio Silence
Miss America
Fooling Yourself (The Angry Young Man)
Too Much Time on My Hands
Bohemian Rhapsody (Queen Cover)
Come Sail Away
Mr. Roboto
Renegade




















//Grimgoth™ - http://grimgoth.blogg.se

Skribent: Grimgoth
Jag har inte Facebook


|Hem|